Hösten kommer till västra Kungsholmen där man har hittat ett nytt lugn i tillvaron trots den pågående pandemi. Försäljare, besökare och andra små aktörer i kvarteret vittnar om en någorlunda ny vardag.
-Snart kan vi börja föra bullstatistik hos oss, skojar Jessica i kvarterets bageri.
Vindarna blåser hårt och väcker havet denna regniga dag i början av november. Den gröna gräsmattan som under sommaren har varit fylld med solsugna stockholmare är ödslig och tom. Sommarblommorna har hunnit vissna och kvar blir bara de gröna stjälkarna. De gula löven börjar falla och kajen är blött.
Kvarteret är tillbaka till den lugna tiden på året och nu ska de små butikerna, restaurangerna och andra små affärsrörelser försöka hitta till vardagen efter en annorlunda vår och sommar. Präglade av nya regler och stressmoment på grund av det som stavas covid undrar man nu hur den nya situationen med avstånd eller distansarbete har påverkat dem.
En av de mest besökta handlarna i kvarteret är bageriet Bullar och Bröd. Där utanför kan man se några mammor väntandes med sina barnvagnar. Därinne har de tagit bort flera bord och nu får man inte ta datorn med sig in i caféet. Några kryss på golvet påminner besökaren om avståndet att hålla och här gäller det att komma i tid om man vill få en sittplats. Idag firas en släkting och ett mindre sällskap på sju personer fikar och umgås med varandra. Utanför och tittandes mot vattnet inväntar mammorna sin tur för att komma in och få beställa några bullar eller latte att ta med. Vinden blåser och höstlöven virvlar i luften och på trottoaren men det är värt väntan för detta prisbelönta bageri.
-Vi har märkt att kunderna kommer flera gånger om dagen, svarar Jessica som brukar stå bakom bageriets disk på min fråga om hur de märker att det är coronatider.
Märks att flera jobbar på distans
– Risk för att vi börjar föra ”bullstatistik” över kunderna, skojar hon med mig. Hon förklarar att det märks att flera jobbar distans här i kvarteret då strömmen av folket är nästan konstant , lite annat än i filialen i Vallhallavägen där flera kunder som pendlar in till staden lyser nu med sin frånvaro, förklarar hon medan hon serverar några kardemummabullar till farmorn som ska bjuda på kalaset.
Lite längre upp hittar man en liten fiskbutik. De har öppet några dagar i veckan och när man ser vilken liten butiksyta de har blir man nyfiken på att veta hur väl de lyckas och har lyckats med avståndet.
-Folk är så civiliserade här att vi inte har haft problem med köandet eller avstånd, berättar Lukas från den fina lyxiga affären. Redan från den första dagen kunde man se den långa kön av trogna kunder väntandes tålmodigt utanför lilla affären som nu tyvärr har sett en kraftig minskad efterfråga av skaldjur.
-Restaurangerna beställer mindre, folk äter inte ute i samma utsträckning som tidigare, men samtidigt så har man också mera tid för matlagningen, oh våra kunder vet att vi säljer kvalité, förklarar han och visar en fin vit fisk som liknar en liten haj.
I och med att allt flera människor har fått jobba hemifrån så har Thitirut Thipsukthum, akupunktör och Purple massör i kvarteret, också fått uppleva en ny vardag. Utanför sin mysiga studio längre upp på huvudgatan hänger en färgad flagga med namnet Purple på. Därinne jobbar hon ensam trots en markant ökad efterfråga av helkroppsmassage.
”Jag behöver dig nu”
-Titti! Jag behöver dig nu! Jag har mycket ont i armen! Har du tid idag, nu?, berättar hon skrattandes på en exotiskt asiatisk brytning och förklarar att man måste vårda sin kropp hela tiden och inte bara när värk uppstår. Hon forstätter och säger att hon har folk från tidig morgon till sena kvällar och att kunderna skulle helst vilja att hon även jobbade på söndagar.
-Ett annat problem är att nu kan jag inte ha några dropp in tider, och inser att det har blivit mycket mera administrativt jobb med ett helt nytt bokningssystem och annat som tidigare kunde skötas via telefon eller direkt på plats.
Vi vet inte hur länge dessa nya råd kommer att gälla eller hur länge bageriet kommer att ha färre bord. Det verkar som om att alla vi är införstådda om att köande och avstånd är och förblir en del av den nya vardagen, åtminstone ett tag till.
Långt borta är nu minnena från trevliga fikastunder ute på bryggorna ner vid vattnet och som gör kvarteret så attraktivt. Karin, en Uppsalabo, brukade sitta i någon av dessa träbryggor. Hon jobbade då uppe i Alvik och brukade träffa sin vän för att prata om livet och njuta av en god fikastunden innan färden mot Uppsala.
-Det hade varit en hel vår utan umgänge så när de lättnade på restriktionerna i slutet av sommaren passade jag på, berättar hon och erkänner att hon saknar det mycket och tillägger att hon nu dessutom har bytt jobb.
På promenaden längs den långa och blåsiga kajen inser man att hösten är här för att stanna. Värmen är borta och kvar från sommarens livliga dagar är endast de slitna klistermärkena på marken som påminner oss alla om att hålla distans. Kalasen känns avlägsna och med nya rutiner framför oss fortsätter alla runt kvarteret att skapa en ny tillvaro och försöker hitta små glädjestunder i en oviss tid; för några blir det med en god fiskgryta och för andra räcker det med en god kanellängd.
Text och foto: Eulàlia Quintana
